Kommer sluta med att skriva i allas perspektiv!

Elena gick en bit framför tjejerna. Hon funderade på varför Josephine plötsligt uppskattade Juliette så mycket. Plötsligt såg hon en tjej kommande lite längre fram. Hon vinkade åt någon bakom henne.

- Hej Julie! sa hon glatt, och kramade Julie.

- Hej Steffie... mumlade hon till svar och sneglade på Rosie och Josephine.

- Vad är det?

Steffie kollade på tjejerna. Hon knep ihop munnen.

- Jaha... okej, visst, hejdå... sa hon med gråten i halsen.

Hon hade tänkt att möta upp Julie för att dom skulle kunna sova över. Men nu var hon alltså med innegänget? Vad skulle dom hitta på härnäst? Sitta och viska om hemlisar vid det populära bordet i matsalen? Måla varandras tånaglar i klassrummet?

- Konstiga typer nu för tiden! sa Josephine och tittade på tjejen som sprang iväg. Vem var det Julie?

- Eehh... min syster! sa hon snabbt.

Åhnej! Hon hade ljugit! Hon trivdes absolut inte med att ljuga.

- Aha, syskon är så omogna, eller hur? fnissade hon.

Julie hade tänkt att skrika åt henne att hålla klaffen, men ångrade sig när dom skulle kliva in i bilen.

- Förresten, sa Josephine med fiffig röst. Vill du vara med på våran tjejkväll idag? 

- Va? Jag? sa Julie och kände hur hon rodnade.

- Gumman, inga fler partyn! Nu ikväll ska jag ta hem några väninnor och planera lite kläder till mitt företag, sa Elena och spände blicken på Julie. Det såg ut som om hon ville säga: Ja, alltså, du kan ju sova över med Rosie, men inte med hon där Julie.

- Men mamma! sa Josephine förvånat.

Hon kunde inte minnas att hennes mamma någon gång sagt emot henne.

- Inte ikväll gumman! Jag ber dig, bara för ikväll.

Elena lät som om att hon skulle svimma, men det lät även väldigt tillgjort.

- Men mamma! Snäääällaa! Snälla, snälla, snäääällaaa! Du är ju världens bästa mamma! Snälla!
Hon började genast grina. Och det var inget 'snyft' utan det slutade med att hon nästan skrek och grät.

- Piinsaammmt.... mumlade Rosie och tittade ut genom fönstret för att inte folk skulle tro att hon tillhörde denna familjen.

- Åh gumman! Förlåt mig, jag ska aldrig göra så igen! Aldrig, min lilla superduper sockertopp. Jag älskar dig sååå mycket, min dyrbara skattkammare med hundra tusen juveler. Aldrig att det var meningen att göra dig så ledsen, min älskade ängel såja...

Hon torkade sin underbaras skatt tårar och fick tyst på henne. Ett leénde dök upp i Josephines ansikte.

- Bra! Hämta hennes saker då mamma.

- Var bor du? undrade Elena som ångrat sig över att hon lät sin dotter vinna igen.

Visst, hon älskade sin dotter mer än något annat, men att Julie skulle sova över hade egentligen inte gått ann! Men hon skulle absolut inte uppföra sig som om hon sa nej till allt. Nej, tvärt om!

- Pakerbill Street.. mumlade Julie som tyckte att situationen var pinsam.

- Ursäkta? Sa du Pakerbill Street?

Elena lät irriterad.

- Så du bor inte i vårat område? Bor du i området där alla fattiga bor?! fräste hon.

Nu kunde hon inte hålla masken längre. Hon skulle absolut inte ta med sig en dotter ifrån Pakerbill Street till hennes dyrbara lägenhet på 15 miljoner pund!

- Mamma! fräste Josephine och tittade chockat på sin mamma. Så kan du ju inte säga! Pakerbill är inte fattigt! Dom är normala familjer, det är faktiskt vi som är rika! fräste hon ännu argare.

Hon skulle aldrig skyddat Julie om det inte var för att få ut henne ur laget, men nu var det väldigt nödvändigt, annars skulle hon aldrig komma i kontakt med Julie.

- Jag ber om ursäkt! Men jag kan faktiskt inte släppa in den ungen i våran lägenhet. Det går bara inte! Hon är så... så.. GAH! Nej Josephine, jag tänker inte, det går inte! Aldrig i hela mitt liv! Förlåt Josephine min ängel, men jag kan inte! 

Elena blev helt röd i ansiktet efter att ha ansträngt sig så. Dom hade till och med behövt stanna bilen för att inte krocka.

- MEN MAMMA DU SA FAKTISKT DET! NU HAR DU SAGT DET. SÅ SÄG JA NU, SLÄPP IN HENNE OCH BE SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT! DETTA ÄR INTE NORMALT!
- Jag borde gå... sa Julie besviket.

Inte visste hon att Elena var så elak mot folk som bor i Pakerbill. Hon gick ut ur bilen och började gå hemmåt. Hon hörde hur Josephine ropade efter henne. Hon struntade i det. Hon sprang hela vägen hem till Steffi som öppnade dörren.

- Vad gör du här?!

Steffie lät lite sur.

- Elena tycker att vi är fattiga.

- Va? Vem är Elena?

- Josephines mamma. Hon är jätteelak, jag får inte sova över hos dom bara för det! sa Julie besviket.

- Jag visste det! Dom är inget värda. Men hallå, skulle du sovit över hos dom? Det är ju taskigt mot mig.

- Säg inte så! Jag måste få vara med vem jag vill!

- Jajaaaa.... Men du, kom in så kan vi se på film!?

- Okej! sa Julie lite gladare.

Kanske det inte var så farligt ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Jag har nu bytt bloggsida och min blogg heter numera www.nattstad.se/beckaas Hoppas ni kollar in dit i stället! ...

Hej!Nu tänkte jag skriva lite tips för att få oslitet, starkt och glansigt hår :)   Många säger att det sliter på håret att sätta upp det i en 'turban' av handduken när man har duschat. Jag tror faktiskt inte det sliter så mycket som folk tror. J...

Hej! Idag var vi i skolan ända till 5! (Jag kanske skriver mycket om skolan, gör jag det?).  I alla fall så körde vi något som heter 'Bästa sexan'. Det var superkul. Klassen skulle komma på en egen flagga, en egen ramsa och så skulle vi komma på ...

Hej! Klockan är snart 12, och jag sitter hemma hos en kompis. Hon fyllde år idag och eftersom att det är min bästa vän så tänkte vi fira med att sova över. Det har varit grymt, även om vi bara suttit vid datorer typ, haha.   Men vi hade planera...

Här kommer en lista på allt jag har i min skolväska. Jag har en fejk Louis Vuitton ryggsäck, superläcker, köpte den i turkiet. Ska ju spela in en turkiet haul, men det är inte säkert. Kanske lägger upp bilder istället. Det är något fel med bloggen så...