1. När jag var yngre så låg jag och bad en bön till gud som oftast lät såhär:
'Käre gode gud, gör så att jag inte blir magsjuk, eller någon i min familj! Snälla gud, jag tror verkligen på dig! Amen.'

2. Ingen fattar på allvar hur mycket jag älskar 2 utav mina gosedjur...

3. Har mer än 100 lästa böcker i min bokhylla.

4. Har fått för mig att saker som bord, stolar, sängar, täcken, har liv och känslor.

5. Tror att jag är jätteduktig i typ allt, men när jag väl ska bevisa det är jag inte så värst duktig.. (Gäller inte allt).

6. Stirrar på en person i klassrummet typ hela tiden. (Du vet vem du är).

7. Tuggar tuggumi nu. (Nää, mamma och pappa vet inte).

8. Besämmer mig typ på en fredag att 'Imon ska jag måla naglarna!'. Nästa dag på kvällen säger jag: 'Imon ska jag måla naglarna!'. Osv, osv.

9. Tycker allt ser så enkelt ut fast inget egentligen är det.

10. Kan seriöst inte hålla vissa hemlisar för mamma och pappa.

11. För när jag gjort något jag inte får så tänker jag alltid: Shit! Mamma och pappa ger mig så sjukt mycket, och jag ger 'att ljuga' tillbaka! (Men det är ju faktiskt så).

12. Jag har vissa tvångstankar, här kommer dom:

(13) *Om jag går på toa på kvällen, och så går jag till mitt rum, och hör att dörren är öppen (man hör ljudet ifrån spolningen tydligare) så tvingas jag att gå tillbaka och stänga den.

(14) *Om jag lagt boken jag läst på kvällen så att en bit utav den ligger utanför nattdugsbordet så tvingas jag att lägga den rätt.

(15) *Om en strumpa ramlar ner ifrån min stol t.ex, så tvingas jag att ta upp den.

16. Det finns även saker jag irriterar mig på, som t.ex:
(17) *I filmer när någon ska trycka på en knapp, och bara håller fram pekfingret och inte trycker. 

(18) *När folk i t.ex filmer har hår framför ansiktet och inte tar bort det.

(19) *Om läraren inte suddar bort allt ifrån tavlan och det bara är en liten bit kvar, så vill jag bara rusa fram och ta bort det.

(20) *När någon kittlar mig. (SERIÖST, INGEN KOMMER NÅNSIN FATTA HUR KITTLIG JAG ÄR!!!!)

Ah, vissa saker är galna, men det är värt att berätta xP

Jag har läst på riktigt många bloggar att 'Perfekt är tråkigt'. Visst, jag kan hålla med ibland, beror på vilken situation.

Men att vara perfekt innebär inte bara att vara snygg, ha blont hår, och vara lång. Perfekt kan vara t.ex:
- Perfekt kompis.

- Perfekt elev.

- Perfekt till något som man behöver göra.

Alltså, perfekt innebär inte bara snyggheten. Det är väl inte tråkigt att vara en perfekt snäll kompis? Eller? Och om man nu skulle behöva rycka in som skådespelare är det väl inte dåligt att vara Perfekt för den rollen?

Dom flesta menar det med att även om man inte har det perfekta utseéndet så är man värd något ändå, men vissa tycker jag överdriver lite med det.

Folk säger att: Ingen är perfekt, men alla är lika värda.

Ändå på Instagram så lägger folk upp bilder på sina vänner och skriver: Drömutseéndet, samma personer som själv sagt att perfekt är tråkigt.

Det blir lite märkligt efter ett tag om man tänker efter. Personen som skrivit så menar ju då att personen är tråkig för att den har drömutseéndet.

Utseéndemässigt är perfekt tråkigt, man kan alltid hitta något negativt på en människa om man verkligen letar. Men att vara perfekt på personlighet är bara bra, hoppas någon håller med mig.

Häromdan, vilket motsvarar fredags, var jag i Allum med mamma. Vi skulle köpa lite presenter och så till kusinerna som snart fyller år, men jag skulle även spendera ett presentkort där på 500 kr! :D
Så, av dom 500 kronerna blev det ett par converse, svarta, storlek 2.5, 550 kr.

Ni vet väl hur ett par svarta converse ser ut, så lägger inte upp en bild.

Igår kväll såg jag för första gången Pirates of the Caribbean. Den var verkligen superbra! (Fast vi kollade bara på halva).

Vi ska kolla på nästa del nästa vecka. Har förälskat mig i Johnny Depp nu :X SCHHH!

Hur som helst, det var det jag ville komma med.

Puss

Kommer sluta med att skriva i allas perspektiv!

Elena gick en bit framför tjejerna. Hon funderade på varför Josephine plötsligt uppskattade Juliette så mycket. Plötsligt såg hon en tjej kommande lite längre fram. Hon vinkade åt någon bakom henne.

- Hej Julie! sa hon glatt, och kramade Julie.

- Hej Steffie... mumlade hon till svar och sneglade på Rosie och Josephine.

- Vad är det?

Steffie kollade på tjejerna. Hon knep ihop munnen.

- Jaha... okej, visst, hejdå... sa hon med gråten i halsen.

Hon hade tänkt att möta upp Julie för att dom skulle kunna sova över. Men nu var hon alltså med innegänget? Vad skulle dom hitta på härnäst? Sitta och viska om hemlisar vid det populära bordet i matsalen? Måla varandras tånaglar i klassrummet?

- Konstiga typer nu för tiden! sa Josephine och tittade på tjejen som sprang iväg. Vem var det Julie?

- Eehh... min syster! sa hon snabbt.

Åhnej! Hon hade ljugit! Hon trivdes absolut inte med att ljuga.

- Aha, syskon är så omogna, eller hur? fnissade hon.

Julie hade tänkt att skrika åt henne att hålla klaffen, men ångrade sig när dom skulle kliva in i bilen.

- Förresten, sa Josephine med fiffig röst. Vill du vara med på våran tjejkväll idag? 

- Va? Jag? sa Julie och kände hur hon rodnade.

- Gumman, inga fler partyn! Nu ikväll ska jag ta hem några väninnor och planera lite kläder till mitt företag, sa Elena och spände blicken på Julie. Det såg ut som om hon ville säga: Ja, alltså, du kan ju sova över med Rosie, men inte med hon där Julie.

- Men mamma! sa Josephine förvånat.

Hon kunde inte minnas att hennes mamma någon gång sagt emot henne.

- Inte ikväll gumman! Jag ber dig, bara för ikväll.

Elena lät som om att hon skulle svimma, men det lät även väldigt tillgjort.

- Men mamma! Snäääällaa! Snälla, snälla, snäääällaaa! Du är ju världens bästa mamma! Snälla!
Hon började genast grina. Och det var inget 'snyft' utan det slutade med att hon nästan skrek och grät.

- Piinsaammmt.... mumlade Rosie och tittade ut genom fönstret för att inte folk skulle tro att hon tillhörde denna familjen.

- Åh gumman! Förlåt mig, jag ska aldrig göra så igen! Aldrig, min lilla superduper sockertopp. Jag älskar dig sååå mycket, min dyrbara skattkammare med hundra tusen juveler. Aldrig att det var meningen att göra dig så ledsen, min älskade ängel såja...

Hon torkade sin underbaras skatt tårar och fick tyst på henne. Ett leénde dök upp i Josephines ansikte.

- Bra! Hämta hennes saker då mamma.

- Var bor du? undrade Elena som ångrat sig över att hon lät sin dotter vinna igen.

Visst, hon älskade sin dotter mer än något annat, men att Julie skulle sova över hade egentligen inte gått ann! Men hon skulle absolut inte uppföra sig som om hon sa nej till allt. Nej, tvärt om!

- Pakerbill Street.. mumlade Julie som tyckte att situationen var pinsam.

- Ursäkta? Sa du Pakerbill Street?

Elena lät irriterad.

- Så du bor inte i vårat område? Bor du i området där alla fattiga bor?! fräste hon.

Nu kunde hon inte hålla masken längre. Hon skulle absolut inte ta med sig en dotter ifrån Pakerbill Street till hennes dyrbara lägenhet på 15 miljoner pund!

- Mamma! fräste Josephine och tittade chockat på sin mamma. Så kan du ju inte säga! Pakerbill är inte fattigt! Dom är normala familjer, det är faktiskt vi som är rika! fräste hon ännu argare.

Hon skulle aldrig skyddat Julie om det inte var för att få ut henne ur laget, men nu var det väldigt nödvändigt, annars skulle hon aldrig komma i kontakt med Julie.

- Jag ber om ursäkt! Men jag kan faktiskt inte släppa in den ungen i våran lägenhet. Det går bara inte! Hon är så... så.. GAH! Nej Josephine, jag tänker inte, det går inte! Aldrig i hela mitt liv! Förlåt Josephine min ängel, men jag kan inte! 

Elena blev helt röd i ansiktet efter att ha ansträngt sig så. Dom hade till och med behövt stanna bilen för att inte krocka.

- MEN MAMMA DU SA FAKTISKT DET! NU HAR DU SAGT DET. SÅ SÄG JA NU, SLÄPP IN HENNE OCH BE SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT! DETTA ÄR INTE NORMALT!
- Jag borde gå... sa Julie besviket.

Inte visste hon att Elena var så elak mot folk som bor i Pakerbill. Hon gick ut ur bilen och började gå hemmåt. Hon hörde hur Josephine ropade efter henne. Hon struntade i det. Hon sprang hela vägen hem till Steffi som öppnade dörren.

- Vad gör du här?!

Steffie lät lite sur.

- Elena tycker att vi är fattiga.

- Va? Vem är Elena?

- Josephines mamma. Hon är jätteelak, jag får inte sova över hos dom bara för det! sa Julie besviket.

- Jag visste det! Dom är inget värda. Men hallå, skulle du sovit över hos dom? Det är ju taskigt mot mig.

- Säg inte så! Jag måste få vara med vem jag vill!

- Jajaaaa.... Men du, kom in så kan vi se på film!?

- Okej! sa Julie lite gladare.

Kanske det inte var så farligt ändå.

Josephine, Elena och Julies perspektiv.

Josephine tittade ut genom framrutan på bilen. Det luktade instängd efter ett tag, eftersom alla 5 hade på sig olika parfymer. Hon hoppades dessutom att hennes mamma skulle inse att det var en plan hon höll på med. Hon skulle bli god vän med Julie, sedan skulle hon försäkra henne om att det inte är bra att vara med i laget. Hon hade bara en sak att tänka på; Vad skulle hon själv göra? Hon kan inte be någon annan lämna laget för att det är dåligt att vara med och själv inte lämna! Nåväl, det var något att ta itu med senare. 

Hon tittade bak och såg de andra tre tjejerna sitta på rad. Märta satt till vänster och pillade med sina naglar, Julie satt i mitten och tittade på sina skor och Rosie tittade också ut genom fönstret.

- Vad tyst det blev! sa hon glatt.

Hennes mamma harklade sig.

- Ja. Och hur kommer det sig att du skulle vara med i laget? sa Elena lite för hastigt.

- Va, jag? sa Julie och tittade upp.

- Ja, såklart!
Elena kunde inte låta bli att låta lite irriterad.

- Hm.. Jo det var ju rektorn som bad mig... sa Julie sakta.

- Och? Det kan inte bara ha varit därför?! utropade Elena men tystnade sedan.

- Jo han tyckte att jag var mycket duktig i gymnastik och att jag hade det perfekta utseéndet.

Elena tittade i backspegeln. Flickan var inte så hemskt vacker. I alla fall inte sötare än sin egen dotter. För att skryta om hennes dotters vackra hår sa hon:
- Åh gumman, ditt hår är så fint när det är nytvättat!

Hon strök undan en slinga ifrån ansiktet på hennes mirakel till dotter.

- Tack mamma! sa Josephine.

- Värst vad du är på gott humör. Vad kan detta bero på? sa Elena och tittade undrande på Josephine, men återgick snabbt till att koncentrera sig på körandet.

- Jag tycker bara det är så kul att Julie ska börja i laget! utbrast hon och puttade till Julie på benet. Eller hur Julie?

- Aa.. sa Julie långsamt. 

Josephine var verkligen underlig. Hon hade aldrig betett sig så snällt. Det tyckte alla tjejerna plus den ena 'damen' i bilen och stirrade förskräckt på henne.

- Alltså, jag tror jag måste säga en sak till dig! Jag sms:ar! sa Märta plötsligt och tog fram sin mobil. 

Hon tryckte intensivt på skärmen tills hon slutligen tryckte och skickade iväg sms:et. Julie försökte snegla och se vad det var hon skrev, men Märta hade ryggat ifrån och fräst åt henne att man inte ska tjuvläsa andras sms.

Det plingade till i Josephines mobil och hon läste. Sedan knappade hon in något enkelt och det plingade till i Märtas mobil. Märta gjorde ingenting utan la ifrån sig sin mobil i fickan.

- Så girls! Lycka till idag då! sa Elena och log stort mot sin dotter.

Hon vred ur nyckeln i bilen. Hon hade massa silvriga armband som klingrade. 

- Jag följer förresten med er, sa hon sen och tittade lite på Julie.

Alla 5 gick sedan alltså på rad till skolans träningsaula. Julie hade bara varit där en gång när en av hennes mammas före detta tävlat där. De andra tjejerna såg vana ut. Dom gick in till ett omklädningsrum där Elena pussade sin dotter på pannan, sa hejdå och gick ut. Inne i omklädningsrummet stank det utav massa parfym. 2 tjejer trängdes vid en liten spegel som fanns på väggen för att sminka sig. Några andra satt och granskade varandras naglar, och nästa grupp satt och höll på med telefonerna.

- Åh hej Mimmi! Det var längde sedan! utropade Josephine plötsligt. 

Hon sprang fram till en mörkhårig tjej med glada ögon. Dom pussade varandra på kinderna, så som alla tanter gör i filmer. 

- Hej gumsan! Ja, det var ett tag sedan! svarade Mimmi glatt.

Josephine förklarade att Mimmi var 3 år äldre (alltså är hon 19 år) och att hon var med för att hjälpa laget ibland. Mimmi var väldigt söt, nästan sötare än Josephine. Dom var väldigt lika, samtidigt varandras motsatser. Mimmi hade hår till naveln, precis som Josephine, men hennes hår var riktigt mörkt brunt, medans Josephines var så blont som ett hår kan vara. Mimmis ögonfärg var starkt bruna, medans Josephines var smaragdfärgade. Mimmi var kanske ca 4-5 cm längre än Josephine, men dom hade väldigt lika former på hela kroppen.

Plötsligt stormade en ung tjej in, på kanske 25 år.

- Oh girls, jag är så ledsen att jag är sen!

Julie märkte att alla använde ordet girls väldigt mycket. I alla fall dom i hejarklacken och alla rika familjer. Hon kände plötsligt igen tjejen. Det var hon som hade ropat upp alla som fick vara med i skollaget för 2 år sedan. Om hon mindes rätt hette hon Mona.

- So, let's go! Skynda in i salen. Jag vill att ni stretchar som förra träningen!
Alla rusade in i en sal och började värma upp. Julie gjorde så gott hon kunde för att hänga med dom andra. Plötsligt dök Mona upp från ingen stans.

- Nykomling.. mumlade hon. Vad är ditt namn? 

- Julie..

- Va? Hur stavas det? Kan man ens heta så? undrade Mona.

- Nej, jag kallas Julie, men jag heter Juliette.

- Då så. Kolla på de andra tjejerna så går det nog bra! 

Ett stort leénde dök upp och hon försvann lika plötsligt som hon dökt upp.

- OKEJ! DÅ VILL JAG ATT NI VISAR JULIE PYRAMIDEN NI ARBETADE PÅ FÖRRA VECKAN! RASKA PÅ! ropade Mona och tjejerna samlades.

Dom började trixa och fixa. Dom lämnade även en plats över som dom sa att Julie skulle testa.

Nej nej, det går inte!!! Aldrig att jag kan hålla uppe alla dom tjejerna! tänkte hon. Men varför skulle hon ge upp? Hon kan inte visa för laget att hon är en fegis!

Japes, imon -> Handbollsturnering med klassen. Sketakul. Dock suger jag på handboll, så kommer nog sluta som hejarklack, höhö.

Dagen:

Helt OK. Grymt humör, rolig!

Om jag har tid så kommer jag KANSKE skriva en till del utav Livets mening idag :-)

  Här kommer då videon! Njut!

Kommer antagligen lägga upp rätt mycket inlägg som döps till 'dagen' eller liknande. Skriver där om hur dagen har varit och vad man har gjort.

Har suttit och tagit bilder till haulen som kommer upp nu ikväll! Hade det lite stressat, för vill gärna hinna spendera lite tid framför TV, så japp. Lägger mig rätt tidigt idag, mellan 8-9. Synd att man inte hinner se Mästarnas Mästare, men är grymt trött efter helgen!

Här där jag bor, i en liten ort strax utanför Gbg så har det varit härlig solsken hela dagen! Nu har det dock mörknat. Var ute och minglade lite ensam idag innan jag träffade en i min klass påväg till Ica, så följde med henne och hängde lite. Idag räckte det med linne, en kofta och jeansjacka ute! Det var ca 10+, minst!

Det är så sjukt härligt när våren är påväg! Så varmt och man vill bara vara ute. Då slipper man sitta inne och inte komma på något att göra.

Man blir dessutom på mycket bättre humör när det är ljust och inte trist och grått ute. Vintern är seriöst kass! Pappa säger att man ska uppskatta snön och så. Visst, det är ju kul att kasta snöbollar och att fira jul, men hallå, här kommer följande saker som inte är bra med vintern:
*Kallt!!!

*Vilket innebär att man måste ha på sig massa kläder!

*Vilket leder till att man känner sig som en uppblåsbar ballong!

*Vilket leder till att man får för sig att man är ful!

*Blött!!!!

*Vilket leder till att man blir blöt över hela kroppen!
*Vilket är obehagligt!

*Vilket också gör att man blir förkyld!

*Magsjuka!!!!

*Vilket leder till att jag blir livrädd!!

*Har inte varit magsjuk sen jag var typ 3 år!

*Vilket leder till att man inte kan sova på kvällarna!

*För att man är rädd att bli sjuk!
*Vilket dessutom leder till att man blir trött och chansen att blir förkyld ökar!

Kan säkert komma på minst 50 saker till, men där uppe är dom viktigaste!

Det bästa med sommaren:

*Varmt!!!!

*Vilket gör att man inte behöver klä på sig så mycket!

*Vilket gör att man kan lägga ner tid på annat än att klä på sig på morgonen.

*T.ex sitta vid datorn.

*Man kan bada och vara mer kreativ med sina vänner!

*Man kan vara ute, springa, gömma sig när man leker utan att bli blöt eller få håret i blöt snö!

*Sol!!!!

*Man kan sola!
*Vilket gör att man blir brun som en pepparkaka!
*Vilket gör att killarna tittar åt ens håll! (LOL).

*Vilket gör att man även kan ligga och läsa samtidigt som man solar benen!
*Torrt!

*Vilket gör att man kan hjula i gräset!

*Man får se de yngre barnen leka i sandlådan!

*Man man kan klättra i träd!
*Vilket gör att jag och mina vänner låtsas att det är ett hus (haha) och övar upp vår fantasi!
*Vilket gör att det slutar med att man kan ligga där och spionera på dom som går förbi!

Ojdå, skriver jag mer nu så kommer ni bli uttråkade :/ För mig är det lätt att inse att sommaren är 100% bättre än vintern!

Puss!